Om oss

Så roligt att du tittade in på vår sida! Jag heter Anki Heimonen. Jag och min dotter äger tillsammans några polskstammade araber. 

Valet av ras var aldrig något vi tänkte på - det blev bara rätt från början. 

Min hästbakgrund

Mitt hästintresse har funnit sedan barnsben. Kanske började det redan när jag som liten fick "åka med" på ryggen på min morfars ardenner Pelle. Det fortsatte i alla fall med vilda galopp- och bockturer på mina kusiners arabkorsningsponny Fatima. Lyckan var stor de gånger jag fick följa med någon kompis ut i skogen på någon av deras förhållandevis välskolade hästar. 

Precis som för så många andra blev det några år på ridskola under de tidiga tonåren och jag testade även ridskola under ett par år i vuxen ålder. Tyvärr trivdes jag aldrig med den instängda känslan i stallet, ridhuset eller paddocken. Jag kunde inte slappna av och njuta och jag blev mer och mer osäker både i ridningen och hanteringen av hästarna. Jag, som aldrig tidigare varit rädd för hästar, började känna mig otrygg i deras sällskap och jag slutade rida.

Egen häst!

Vändningen kom den dagen en kollega sa till mig att vi gärna fick komma och hälsa på henne och hennes hästar. Det visade sig att hon födde upp polska araber. Det första som hände när vi gick in i hagen var att lilla Engela gick rakt fram till min dotter och stoppade huvudet i hennes famn. Sedan var vi fast! Vi skötte och red deras hästar under flera år och min hästrädsla var plötsligt som bortblåst. Vi fick hantera både ston och hingstar och sög i oss kunskap från både ägare och hästar. Vi tillbringade många, många timmar med att bara sitta i hagen och studera samspelet den stora stoflocken. Efter ett tag blev det foderhäst och helt plötsligt blev vi med egen häst - vår Engela som sedan gett oss så mycket under de år som vi haft lyckan och glädjen att äga henne. Sedan blev det några fler hästar och så har det fortsatt.

Vi och våra hästar

Vi är verkligen äkta "skogsmullar" som trivs allra bäst barbacka på en varm hästrygg ute i skog och mark. Därför har vi valt det "hästliv" vi har. Vi har våra hästar för att njuta av livet tillsammans med dem, oavsett årstid eller väder. Vår hästhållning är rätt för oss, men kanske helt fel för någon annan. 

Vi vill att varje häst ska tillåtas vara en egen individ med egna åsikter och vi försöker ha ett förhållande till våra hästar som bygger på ömsesidig respekt där vi både ger och tar. Samtidigt sätter vi gränser för vad som är ok när man som häst ska umgås med människor. Det ska vara tryggt för alla att hantera våra hästar och de måste fungera för det vi använder dem till.

Är det något som är farligt så tränar vi tillsammans på att umgås med det. Vi tittar på traktorer och skogsmaskiner. Hästarna får gå i hagen precis intill majsskördaren. De får till och med gå i samma hage som får och kvigor för att vänja sig med såna konstiga djur. "Otäcka" saker hamnar i hagen så att de kan undersökas noga. Vi leker tillsammans med plastpåsar, presenningar och andra läskiga saker. Den här träningen skapar trygga hästar och vi lär oss hur de olika hästarna brukar reagera, men visst kan de också se monster ibland. De är ju trots allt hästar...!

Uppstallning

Vi har kommit fram till att våra hästar mår bra av att leva ett så fritt liv som möjligt. De går i stora lösdrifter med vindskydd. Att de går ute bidrar till att de får en allsidig träning och möjlighet att röra sig hela dygnet. Mat i ena änden av hagen och vatten, salt och mineraler i en annan del bidrar också till rörelse. Vi tror att det är därför de är så lugna som de är när vi rider ut. För dem är naturen med sin skog och sina åkrar, stenar och andra djur fullständigt normala företeelser.

Vi har stora, luftiga uteboxar som främst används när vi sköter, verkar och kontrollerar hästarna. Vi brukar även stalla in dem där när vädret är riktigt dåligt. Men om de får bestämma själva så vill de alltid vara ute, oavsett väder.

Ridning

Vi rider i möjligaste mån bettlöst eftersom vi under årens lopp upptäckt att vi får mycket lugnare hästar om vi använder ett sådant alternativ. Våra hästar går också oskodda. Vid behov har de boots. Eftersom de rids i kuperad och ojämn terräng så lär de sig att bära sig och sin ryttare med god balans och de tar sig fram obehindrat över stock och sten. Undantaget är vatten som några av dem inte alls tycker om att ha fötterna i, men vi jobbar på det också.